Magnetomekanisk kopplingskoefficient k När den permalloy tunna remsan är upphetsad av ett växelrikt magnetiskt fält under ett förspänningsmagnetiskt fält, på grund av den magnetostrictiva effekten och den piezomagnetiska effekten, sker alternativ omvandling mellan magnetisk energi och mekanisk energi i den tunna remsan. Omvandlingen kallas magnetomekanisk koppling. Den magnetomekaniska kopplingskoefficienten k används för att mäta dess storlek, och k-värdet bestäms med följande metod.
Kärnelementet i den acoustomagnetiska taggen är en tunn remsa av permalloy. Enligt den fenomenologiska teorin uttrycks den magnetomekaniska kopplingskoefficienten k som: I ovanstående formel är fr resonansfrekvensen och fa är antiresonansfrekvensen. I resonanskurvan som dras enligt det acoustomagnetiska etiketttestet når resonanskurvan det maximala värdet, nämligen fr=57,9 kHz, när magnetsignalfrekvensen är 57,9 kHz. När excitationssignalfrekvensen är 59,7 kHz når resonanskurvan minimivärdet, nämligen fa =59,7 kHz.
Beräkna därför den magnetomekaniska kopplingskoefficienten k=0,251. Uppenbarligen har den acoustomagnetiska taggen resonanspunkter och anti-resonanspunkter. Under verkan av ett litet magnetfält kan det generera en större resonanssignal, och spänningsskillnaden mellan de två punkterna är stor, vilket indikerar att taggen har en stor magnetomekanisk kopplingskoefficient. Den skarpa resonanskurvan indikerar att taggen har ett högre Q-värde, en smalare bandbredd och starkare selektivitet. Om ett lämpligt förspänningsmagnetiskt fält är inställt på att fungera i ett område med bättre egenskaper kan därför en högre resonanssignal och starkare frekvensstabilitet erhållas.